Supersöndag! del 2

Det var bäddat för en riktig AIK-dag då AIK:s fotbollsherrar hade säsongspremiär på Råsunda och AIK:s hockeyherrar spelade den fjärde semifinalen på Hovet. Efter två raka förluster mot Skellefteå, visade AIK under söndagseftermiddagen att dom inte skulle ge sig så lätt. Dick Tärnström, Johannes Salmonsson, Kent Mcdonell, Robert Rosén och Daniel Rudslätt stod för målen när AIK vann med 5-3 och jämnade ut matchserien till 2-2.

AIK inledde starkt i första perioden och det syntes att spelarna hade fått en nytändning. Det var inte heller något snack om att hårdare spel var ett av ämnena som tagits upp inom laget. Plexiglaset skakade så fort spelarna möttes ute på isen. AIK:s lagkapten, som gjorde comeback efter att ha missat fredagens match, gjorde första målet för kvällen. Pierre-Edouard Bellemare åkte ut för en tripping och efter ett riktigt bra powerplay-spel från hemmalagets sida, så kunde Dick Tärnström skjuta in 1-0 från backposition. Knappt 30 sekunder senare ökade Johannes Salmonsson på AIK:s ledning till 2-0 då Skellefteå blev totalt bortspelade i målsituationen. Efter 7:12 reducerade Oscar Möller för bortalagets räkning. Pucken tog på en AIK-spelare och studsade rakt i famnen på Möller, som lätt kunde peta in den då Viktor Fasth inte alls var beredd. Bägge lagen fortsatte att skapa chanser, men målvakterna höll en hög nivå och höll tätt tills periodvilan var framme.

I andra perioden kändes hemmalaget en aning avslaget och energin verkade inte finnas där. Efter 5:17 gjorde Kent McDonell mål i en rörig situation framför Joacim Ericsson i Skellefteå-kassen. På mindre än fem minuter lyckades bortalaget både reducera och sedan kvittera. Bud Holloway stod för kvitteringspucken som tog under armen på Viktor Fasth.

I inledningen av tredje perioden såg det ut som att Skellefteå skulle ta ledningen i matchen. Pucken gick in bakom Fasth och studsade någon centimeter från mållinjen, men tackvare ett bra försvar fick AIK bort pucken innan den gick i mål. I fortsättningen var det AIK som var de puckförande laget, och ett flertal målchanser skapades. Efter periodens powerbreak åkte Skellefteås Jimmie Ericsson ut och Robert Rosén tog iskallt det hela i egna händer och gav AIK ledningen till de fullsatta Hovets stora glädje. Bortalaget plockade på sig ytterligare en utvisning i slutminuterna och Daniel Rudslätt punkterade då matchen med sitt 5-3 mål.

Fotbollen: (från aikfotboll.se)

Mållöst inför 20 557 åskådare

20 557 åskådare kom till Råsunda och fick se en mållös premiärmatch mellan AIK och Mjällby AIF. AIK:s bästa målmöjlighet hade inhopparen Viktor Lundberg då han nickade utanför i den 56:e minuten.

AIK kom till spel med stora förväntningar på sig, man möttes vid ankomsten till Råsunda av ett hav av supportrar i den traditionsenliga spelarbussmottagningen innan premiären. Omtalade och haussade nyförvärvet Celso Borges spelade från start på topp, tillsammans med Gabriel Özkan. Den förre, som missat större delen av försäsongen på grund av en skada, spelade 90 minuter, medan Özkan byttes ut tidigt i andra halvlek.

Matchen inledde på ett osedvanligt sätt av AIK på Råsunda; utan den inledande dominansen som brukar uppstå. Istället var det gästerna från Listerlandet som skapade några farligheter tidigt i matchen, framför allt genom en spelvändning efter knappt 7 minuter där Dominic Kivuvu fick ett fint skottläge från ytan framför straffområdet, Ivan Turina i AIK-målet fick dock nävarna på bollen och boxade undan, en av matchens bästa målchanser redan där.

Några minuter senare uppstod ytterligare en chans för Mjällby när en frispark lyftes in mot AIK:s mål, Ivan Turina skulle plocka ner bollen men fick inte tag på den, möjligtvis trängd av en motspelare, bollen kunde dock rensas undan av AIK-försvaret. Efter en knapp kvarts spel fick AIK ett bra läge efter en hörna, Daniel Tjernström fångade upp en andraboll i ytan utanför straffområdet och fick en bra skottchans på halvvolley, ett uppoffrande försvarsspel från en Mjällbyspelare avvärjde den möjligheten.

Efter de möjligheterna i inledningen ändrade matchen i viss mån skepnad, AIK etablerade ett spel inriktat mer på bollinnehav, vilket Mjällby rättade sig efter och satsade på snabba, vassa omställningar. AIK:s övertag i teknisk skicklighet syntes emellanåt tydligt, men utan att man lyckades skapa riktigt vassa målchanser. Långa stunder saknades alternativen i djupled helt, vilket gjorde att spelet mycket gick i sidled, lyftningarna från backlinjen mot forwards kunde Mjällbys stabila mittbackar Patrik Rosengren och Anders Wikström avvärja.

Den första halvleken förflöt tämligen chansfattigt efter inledningen, med undantag av en hyfsad Mjällbyfrispark på stopptid, som dock gick en bit över målburen. Den andra halvleken hade knappt börjat innan AIK skapade ett nästan-läge när Celso Borges spelade fram Helgi Danielsson, som dock inte riktigt nådde fram på avslutet. Fem minuter senare skapade Mjällby en farlighet när vasse Erton Fejzullahu väggspelade sig fram genom AIK:s försvar och sånär kom fri med Ivan Turina, Fejzullahu fick iväg ett något tamt avslut som Turina klarade.

Den andra halvleken skulle ändå gå i en ganska klar, men mållös, AIK-favör. Tidigt i halvleken byttes Gabriel Özkan ut och ersattes av Viktor Lundberg, som bara hade varit på plan i någon minut när han fick ett bra läge efter ett inlägg från Lalawele Atakora, men trots en bra träff med pannan från Lundberg smet bollen någon meter utanför den första stolpen. Under en period i andra halvlek etablerade AIK en ganska tung press på Mjällby, man får med sig några hörnor där man sånär lyckas skapa några chanser, men det ville sig inte denna dag.

På stopptid fick man en sista chans, också efter en hörna, men avslutet gick i utsidan av burgaveln. Därpå fick Mjällbys Pär Ericsson ett bra läge efter att ha löpt förbi AIK:s backlinje, men Ivan Turina var som så många gånger förr omutlig och tog också det avslutet. Matchen slutade mållöst, vilket innebar att AIK nu spelat tre raka mållösa allsvenska premiärmatcher.

Intervjuer:

Fotbollen:
Celso Borges efter matchen
Andreas Alm efter matchen
Nisse efter matchen
Presskonferensen efter matchen

Hockeyn:

Robert Rosén efter Matchen (Expressen)

Highlights:
Hockeyn (SVT - ElitserienPlay)
Fotbollen (TV4Play)

Eftersnack med Blackbeat

 

Supersöndag! del 1

Första delen av denna supersöndag slutade 0-0 mellan AIK och Mjällby, Hockeyn pågår och står 3-3 efter 2 spelade perioder. Syrianska ser även ut och vinna mot Mikael Stahres Göteborg. Publiksiffran i premiären var cirka 20 000. 

Startelvan mot Mjällby AIF

AIK ställer upp med följande startelva i hemmamatchen mot Mjällby AIF, avspark klockan 14:00 på Råsunda Fotbollstadion: 2 Niklas Backman, 4 Nils-Eric Johansson, 6 Alexander Milošević, 7 Helgi Daníelsson, 8 Daniel Tjernström (K), 9 Martin Kayongo-Mutumba, 10 Celso Borges, 11 Lalawélé Atakora, 16 Martin Lorentzson, 27 Ivan Turina, 29 Gabriel Özkan.

Avbytare: 3 Per Karlsson (b), 5 Robert Åhman Persson (mf), 13 Kyriakos Stamatopoulos (mv), 15 Robin Quaison (mf), 19 Alhassan ”Crespo” Kamara (fw), 24 Daniel Gustavsson (mf), 28 Viktor Lundberg (fw).

 

Trots frågetecken kring AIK:s målproduktion var tränaren Andreas Alm optimistisk.

– När man börjar serien är det noll mål gjorda och noll mål insläppta så det är i dag vi kan påverka det, sa han inför premiären mot Mjällby.

Det blev dock ingen målfest – matchen slutade 0–0.

– Klart man inte är nöjd med resultatet, säger Alm på presskonferensen.

Under försäsongen har det funnits frågor kring vem som ska göra målen i AIK den här säsongen.

Strax före avspark mot Mjällby bekräftade AIK:s tränare Andreas Alm att målproduktionen har varit en aning svag.

– Vi har gjort några för få mål för att vi ska vara nöjda med det. När man börjar serien är det noll mål gjorda och noll mål insläppta så det är i dag vi kan påverka det, sa Alm till Canal plus.

AIK, som startade med Celso Borges och Gabriel Özkan på topp, fick det dock aldrig att lossna mot Mjällby.

– Celso är bra i dag. Spelar 90 minuter efter att bara tränat i tolv dagar. Han gör de andra bra, säger Alm.

”Jag är besviken”

Premiären inför strax över 20 000 åskådare på Råsunda slutade 0–0.

– Klart man inte är nöjd med resultatet. Vi har 0–3 i målchanser i dag, då är det svårt att vinna, säger Alm och får medhåll av Alexander Milosevic:

– Jag är besviken. Vi ska vinna hemma. Men vi kommer bli bättre efterhand, det är jag säker på, säger han.

Mjällbys tränare Peter Swärdh var däremot glad över poängen.

– Som helhet är jag nöjd, vi gör en bra prestation, säger han.

 

Statistik:

AIK–Mjällby 0–0

Varningar, AIK: Martin Lorentzson, Nils–Eric Johansson. Mjällby: Daniel Ivanovski.

Domare: Michael Lerjéus, Skövde.

Publik: 20 557.

 

Mer info om matchen kommer inom kort!

 

Skellefteå vann efter 6 Perioder

AIK förlorade den andra semifinalmatchen mot Skellefteå med 5-4 på Hovet i en minst sagt jämn och händelserik match. Det krävdes tre övertidsperiodener för att till slut kora en vinnare och det var gästernas lagkapten Jimmie Ericsson som avgjorde tillställningen.

Matchen började bra för AIK som tog ledningen redan i den andra spelminuten genom Richard Gynge, fint framspelad av Oscar Steen. Hemmalaget fortsatte att spela resolut och med bra fart och utdelningen lät inte vänta på. Formstarke Johannes Salmonsson slängde in en puck mot mål som helt ställde Joacim Eriksson i skellefteåmålet.

Skellefteå var absolut inte ofarliga under den första perioden men det var AIK som rättvist hade ledningen och laget lyftes fram av ett fullständigt kokande Hovet. Gästerna fick dock en kvittering genom Joakim Lindström med endast 28 sekunder kvar av perioden, olyckligt då AIK hade kontrollerat händelserna under stora delar av den första perioden.

Den andra perioden inleddes bäst av gästerna och man fick tidigt chansen att kvittera i powerplay efter att Daniel Rudslätt utvisats för en hakning. Ingen utdelning den gången för Skellefteå men minuten senare kom Oscar Möller helt fri med Viktor Fasth efter att hemmalaget gjort ett bedrövligt byteoch helt glömt bort sina motståndera vid egen blålinje.

Roger Melin kallade efter målet till time-out för att tala sina spelare till rätta. Skellefteå fortsatte att spela riktigt bra efter sin kvittering och man hade flera långa anfall i AIK:s zon.

Hemmalaget fick chansen i numerärt överläge halvvägs in i perioden men istället för en AIK-forcering kom motståndarnas Pierre Bellemare fri med Fasth. Bellemare hakades upp av sin AIK- försvarare och fick med sig en diskutabel straff. Oscar Möller tog hand om straffen och satte säkert 3-2 till Skellefteå.

AIK lyckades replikera endast någon minut senare genom Christian Sandberg som stötte in en fin passning av Kent McDonell och matchen var återigen utjämnad.

AIK spelade sedan upp sig något i slutet av perioden men sett över hela perioden så var det helt klart gästernas som var bäst.

Den tredje perioden svängde åt båda håll och lagen bytte chanser. Tidigt i perioden var Robert Rosén mycket nära att göra ett ledningsmål och i sekvensen efter hade Lee Goren ett slagskott i stolpen.

Matchen stod verkligen och vägde och det kändes som att detta kunde sluta precis hur som helst. Även om Skellefteå var det lag som hade de vassaste chanserna under de inledande tio minuterna så var det AIK som återtog ledningen i matchen genom Stefan Johansson som distinkt dunkade in ett slagskott i powerplay.

Men gästerna gav sig inte och med åtta minuter kvar av perioden satte Jimmy Eriksson in kvitteringen, återigen efter ett svagt byte av hemmalaget.

Resultatet stod sig perioden ut och matchen gick till förlängning.

Den första förlängningsperioden var jämn och chansrik men båda målvakterna spelade säkert och det bjöds på en hel del avancerade räddningar, i synnerhet från Viktor Fasth.

Båda lagen fick även chans i powerplay men utan resultat. Den andra förlängningsperioden var också jämn och det märktes att spelarna började tappa krafter.

Slarvigare passningsspel och lägre fart präglade matchbilden men båda lagen vägrade ge vika. I matchens tredje överidsperiod var spelarna märkbart kvaliteten i både tanke och utförande sjönk påtagligt.

Efter sju minuter åkte Dick Tärnström ut fyra minuter för en hög klubba och till slut lyckades Skellefteå avgöra matchen genom Jimmie Ericsson som ensam framför Fasth sköt 5-4 till gästerna.

Det blev en riktig rysare som de 8094 åskådarna på Hovet bjöds på denna kväll. Det som fällde Gnaget denna match var misstagen i den andra perioden och ett starkt Skellefteå som spelade med mycket högre intensitet än i måndags.

Nu väntar en dags vila för spelare och supportrar innan lagen åter ställs mot varandra. Returmötet går i skellefteå och av kvällens match att döma lär det bli krig i minst 60 minuter.

Highlights från matchen (Elitserien Play), bilder (Jesper Zerman).

 

Kvalserien till Elitserien 2010/2011

Våren 2010 spelade AIK i kvalet till Elitserien. Kvalet spelades i 10 omgångar (matcher). Efter att alla de 6 lagen i kvalet hade spelat 9 omgångar var, hade AIK 15 poäng och befann sig på uppflyttningsplats till Elitserien. Inför den sista omgången (omgång 10) som spelades den 11 april, 2010, hade AIK avgörandet om uppflyttning till Elitserien i egna händer. Man vann den matchen mot Växjö med 2–0. Matchhjälte blev Lucas Lawson när han gjorde 1–0 (assisterad av Oscar Ahlström) i den 54:e minuten. Daniel Bång avgjorde matchen med 2–0 i öppen kasse i den 58:e minuten. Därmed var AIK återigen i Elitserien.

 

Tillbaka i Allsvenskan (2005–2010)

Säsongen 2005/2006 spelade laget återigen i Allsvenskan och kom sexa (de fyra bästa gick till Kvalserien). Säsongen 2006/07 gick det sämre och laget kom till slut på en nionde plats, vilket endast var fyra poäng från att spela play off-spel, eftersom att denna säsong gick lag 4-7 till play-off (och lag 1-3 till Kvalserien). 2007/2008 inledde AIK dåligt och huvudtränaren Daniel Broberg fick sparken efter säsongens andra raka förlust mot Hammarby. Sportchefen och assisterande tränaren Anders Gozzi blev ny huvudtränare och Rikard Franzén blev assisterande tränare efter samråd med spelarna. AIK slutade till slut den säsongen tia och missade därmed play-off igen.

Inför säsongen 2008/09 storsatsade AIK för att nå Elitserien igen, bland annat på grund av ekonomiska problem. AIK började med att värva Roger Melin som har bland annat tränat Linköpings HC, Färjestads BK, Frölunda HC och svenska landslaget. Senare värvades Stefan Johansson från Piteå IF och Andreas Jungbeck från IK Oskarshamn. En vecka senare presenterades Per Savilahti-Nagander som lämnade elitserielaget Luleå HF för AIK. Därefter presenterades Almtunaspelaren Henrik Eriksson. Sedan så kom drömvärvningen som media skrev mest om: Dick Tärnström lämnade spel i Columbus Blue Jackets NHL för AIK. Dagen efter meddelade AIK’s hemsida att målvakten Christopher Heino-Lindberg lämnade Elitserien och Färjestad för Allsvenskan och AIK. Dessutom förlängde Daniel Bång sitt kontrakt och Fredric Korduner flyttades upp från juniorerna. Laget slutade på en andra plats, 7 poäng efter Leksands IF (som vann serien med 101 poäng). Det innebar att för första gången sedan 2004, var AIK i kvalserien till Elitserien. Laget slutade den här gången på en tredje plats, endast 3 poäng från att ta sig till Elitserien (Rögle BK kom tvåa med 19 poäng och blev kvar i Elitserien säsongen 2009/2010).

Säsongen 2009/2010 gick AIK återigen vidare till kvalserien. Man slutade tvåa i grundserien på 104 poäng, endast 3 poäng efter Leksand med 107 poäng.

 

Division 1 (2004–2005)

Säsongen 2004/2005 blev ett mellanår för A-Laget, eftersom laget tvångsnedflyttades till Division 1 på grund av ekonomiska problem. Laget vann sin division ett-serie och vann sedan även den södra kvalserien till Allsvenskan. Under kvalserien spelade NHL-proffsen Mattias Norström och Georges Laraque med laget.

 

Allsvenskan (2002–2004)

AIK inledde sin sejour i den näst högsta serien (Allsvenskan) genom att börja spela i Allsvenskan Norra. Där spelade de 28 matcher och kom till slut fyra efter Hammarby IF, Skellefteå AIK och IF Björklöven. De fyra bästa, det vill säga inklusive AIK, gick vidare till Superallsvenskan, som bestod av åtta lag (fyra från norra och fyra från södra). AIK hamnade på en sjätte plats och gick vidare till play off-spel. I den första omgången av play off mötte de IF Sundsvall Hockey. AIK vann med 2-0 i matcher och gick vidare till den andra omgången. Där mötte de Björklöven och vann återigen med 2-0 och var klara för Kvalserien. Men i Kvalserien kom AIK bara fyra och lyckades inte gå upp till Elitserien igen. 2003/2004 kom AIK återigen fyra i Allsvenskan Norra och gick därmed till Superallsvenskan. Där kom de femma och fick spela play off ytterligare en gång. De vann först med 2-0 i matcher mot IK Nyköping Hockey och sedan med 2-1 i matcher mot Bofors IK och gick därmed till Kvalserien. Där kom de näst sist och lyckades inte gå upp till Elitserien.

 

Den andra mellantiden (1984-2002)

Redan säsongen 1984/85 började det gå sämre för AIK och missade slutspelet efter att ha kommit åtta av tio (endast de fyra bästa gick till slutspel). Säsongen därefter, 1985/86, degraderades AIK – blott två år efter SM-guldet. AIK kom sist i Elitserien med 21 poäng – hela elva poäng från MoDo AIK på näst sista plats. AIK gick dock upp direkt till Elitserien igen efter att ha vunnit sin Division 1-serie före Hammarby IF och senare Allsvenskan före Örebro IK. Som nykomlingar lyckades AIK redan 1987/88 nå slutspel. Numera spelades det kvartsfinaler också och AIK mötte Djurgårdens IF som kom etta i grundserien. AIK vann överraskande med 2-1 i matcher och gick till semifinal. Där mötte man Färjestad (de blivande svenska mästarna) och förlorade med 2-0 i matcher. Även säsongen därefter (1988/89) gick de till kvartsfinal där de fick möta Djurgården igen. Då förlorade dock AIK med 2-0 i matcher. AIK lyckades även nå slutspelet säsongen 1989/90 men säsongen 1990/91 kom de nia och nådde därmed inte slutspelet – detta trots att AIK värvat Börje Salming inför säsongen. Säsongen 1992/93 flyttades AIK ner till Allsvenskan efter att ha kommit sist i grundserien. Allsvenskan var dock som en sorts fortsättningsserie för de två sämsta i Elitserien och de bästa i Division 1-serierna. AIK kom fyra och gick till play-off 3 I play-off 3 ställdes AIK mot Hammarby i bäst av tre matcher. AIK förlorade båda matcherna med 5-4 och senare 6-4 och fick därmed spela i Division säsongen 1993/94.

I Division 1 1993/94 vann AIK den östra gruppen och gick tillsammans med Huddinge IK till Allsvenskan 1993/94. I Allsvenskan kom AIK trea, efter Färjestads BK och Bodens IK och gick därmed ytterligare en gång till play-off 3. I play-off-spelet fick AIK möta Skellefteå AIK och vann med 2-1 i matcher efter att ha vunnit den första matchen med 5-2, förlorat den andra 4-1 och vunnit den tredje 5-1. Därmed gick AIK vidare till Kvalserien. AIK vann Kvalserien före Boden på samma poäng fast med bättre målskillnad. Den sista matchen spelades i Globen mellan AIK och Boden och ställningen var denna:

1. Boden IK, 8 poäng, +7
2. AIK, 6 poäng, +2
3. IK Vita Hästen, 3 poäng, -5
4. IF Troja/Ljungby, 2 poäng, -4

Eftersom endast det bästa laget gick upp till Elitserien så var AIK tvunget att vinna med minst tre mål för att gå förbi Boden och gå upp i Elitserien. Matchen mellan AIK och Boden slutade också 3-0 inför ett välbesatt Globen, 11 111 åskådare, och AIK var tillbaka i Elitserien.

Tillbaka i Elitserien lyckades AIK inte nå slutspelet 1994/95[36] och 1995/96 men säsongen 1996/97 kom AIK femma i grundserien och ställdes mot Djurgården i kvartsfinalserien. AIK förlorade den första matchen med 5-3, men vann den andra (6-3), den tredje (3-2) och den fjärde (3-2) och gick därmed vidare till semifinalerna med 3-1 i matcher. I semifinalerna förlorade de dock med 3-0 i matcher mot Luleå HF och säsongen var över.

1997/98 tvingades AIK till spel i Kvalserien efter att ha kommit näst sist i grundserien. AIK vann serien efter att ha vunnit de fem inledande omgångarna och fick spela kvar i Elitserien säsongen efter. AIK missade även slutspel 1998/99 och 1999/2000.

Säsongen 2000/2001 nådde AIK slutspel efter en sjundeplats och fick spela mot Djurgårdens IF i kvartsfinalserien. AIK förlorade dock den kvartsfinalserien med 4-1 i matcher.[43] 2001/02 slutade AIK på en näst sista plats (elfte plats) och fick spela i kvalserien. Väl där klarade man sig inte kvar i Elitserien utan åkte ner till Allsvenskan.

 

Den andra storhetstiden (1977-1984)

AIK tog sig till final för första gången sedan 1949 säsongen 1977/78 och fick möta Skellefteå AIK efter att ha hamnat trea av tio lag i grundserien. På vägen till finalen mötte de Brynäs IF i semifinalen. Brynäs vann den första matchen, som spelades i Gävle på Brynäs hemmaplan, med 3-2. Returen spelades på Hovet i Stockholm och AIK vann med hela 8-0 inför 9155 åskådare. Den tredje matchen fick spelas på neutral plan och spelades då i Scandinavium i Göteborg. Väl där vann AIK med 3-2 och var alltså vidare till final där de alltså fick möta Skellefteå AIK (som vunnit över MoDo AIK med 2-0 i matcher i semifinalen). AIK vann också den första finalmatchen som spelades på Hovet inför 9227 åskådare. Men Skellefteå vann de två andra och AIK fick nöja sig med en andraplats i SM säsongen 1977/1978. Denna final kan sägas vara början på den storhetstid AIK:s ishockeylag inledde. Men 1978/1979 var en så kalald ”mellanssäsong”, AIK slutade åtta av tio lag i Elitserien och gick inte till slutspel. Inte heller säsongen 1979/1980 lyckades AIK ta sig till slutspel efter att ha slutat femma av tio lag. Däremot gick AIK till slutspel i Elitserien 1980/81 efter att ha slutat tvåa. I semifinalen ställdes AIK mot Västra Frölunda IF som slutade fyra i grundserien och AIK vann med 2-0 i matcher (6-3 och 5-1). Det såg ut att kunna bli en repris av finalen 77/78 när Skellefteå mötte Färjestad i semifinalserien. Den första matchen vann Skellefteå med 6-3. Men man förlorade dock de två andra med 3-0 och 6-1 och AIK fick därmed möta Färjestads BK i final. Den första matchen vann AIK med 2-1 efter förlängning. De resterande tre matcherna vann dock Färjestad (5-0, 5-3, 5-1) och AIK slutade tvåa igen.

Säsongen därefter, 1981/82, skulle AIK ta sitt första guld på nästan fyrtio år. AIK kom i grundserien trea, efter fjolårsvinnarna Färjestads BK på första plats, 8 poäng före AIK. Björklöven kom tvåa och MoDo AIK kom fyra. Det var dessa fyra som gick till slutspelet, som inleddes med semifinalerna som spelades bäst av tre. AIK fick spela mot Färjestad, deras finalmotståndare säsongen innan. AIK vann den första matchen, som spelades borta, med 5-4 och sedan den andra matchen, som spelades hemma på Hovet inför 9486 åskådare, den vann AIK också, nu med 4-0. Klubben var därmed klara för sin andra raka SM-final. I den ställdes de mot grundserietvåan Björklöven som hade slagit MoDo AIK med 2-0 i matcher (4-3, 6-3). AIK förlorade den första matchen, som spelades borta, med 2-0. Den andra, hemma, och den tredje, borta, vanns båda två, med 3-2 respektive 4-3 och AIK hade chansen att vinna SM-guld hemma på Hovet i den fjärde SM-finalmatchen. Men Björklöven vann med 4-2 och en avgörande match i Scandinavium var nödvändig. Väl där vann AIK med 3-2 och blev svenska mästare återigen.

Följande säsong spela alla tre stora stockholmslagen Hammarby, Djurgården och AIK tillsammans i Elitserien för första gången sedan bildandet av den nya Elitserien. Djurgården kom tvåa och AIK trea och gick därmed till slutspel, men Hammarby kom sist och åkte ur Elitserien. AIK ställdes mot Färjestads BK i slutspelet igen. Denna gång förlorade AIK med 2-1 i matcher efter tre mycket målrika matcher: 7-3 till Färjestad, 7-5 till AIK och 8-3 till Färjestad. Färjestad mötte senare Djurgården i final, en finalserie som DIF vann med 3-2 i matcher. Följande säsong, 1983/84, tog AIK det sista guldet för deras del på 1900-talet. De vann grundserien före Djurgårdens IF, IF Björklöven och Södertälje SK och ställdes mot Södertälje i semifinalerna. AIK vann med 2-1, efter att ha förlorat den första matchen med 5-3 men sedan vunnit den andra med 4-3. Den sista blev en riktig målfest, AIK vann med hela 11-1 inför 9791 på Hovet och var därmed klara för spel i finalen. Där fick de möta Djurgården, lokalrivalerna mot Stockholm, som hade slagit Björklöven med 2-1 i matcher. Finalserien avgjordes i bäst av fem, med andra ord ”först den till tre vinster”. AIK vann den första matchen med 5-2, de vann även den andra matchen, då med 2-0. I den tredje matchen stod det länge lika (1-1 efter två perioder), men i tredje lyckades AIK göra tre mål och vann alltså över Djurgården med 3-0 i matcher.

 

Den första mellantiden (1950-1977)

Det gick sämre för AIK, som bland annat åker ur den högsta serien Division I och hamnar i Division II säsongerna 1953/54, mellan 1955/56 och 1957/58, 1959/60. Sedan börjar det bli mer stabilt i AIK och de håller sig i den högsta serien från 1960/61 till och med mitten av 80-talet. Men under denna tid lyckades AIK inte gå särskilt långt i till exempel SM-slutspel – som längst kom de 1965/66 när de nådde kvartsfinalen och som sämst hamnade de i en så kallad nedflyttningsserie och var väldigt nära att åka ner till Division II igen.